Slappsjuka och träningsfeber

Slapptask
Det blev till att börja resa nästan direkt efter den långa sköna ledigheten över jul. Men men sen blir det konstruktion under hela året fram till hösten. Skall bli skönt att få ett liv igen. Det har varit lite för mycket drifttagningar den senaste tiden. Men nu ser vi fram mot nya tag framöver. Det värsta utöver att vara hemifrån Malin och fisen är att jag lätt känner ett motstånd till träningen. Varje vecka som man sitter på ett hotellrum eller ligger i en stuga i buskarna och jobbar från morgon till kväll och sedan kommer hem till helgen tar det ett tag innan det känns roligt att ta upp träningen igen. Väl där är det alldrig några problem men det känns segt helt enkelt att ständigt börja från början.

Yogapass
Men imorgon så blir det ett pass på spinningcykeln på ego och på måndag börjar Yogan. Fan vad spännande. Satt och googlade på yogaställningar och jävlar i min lilla låda. Det här kommer att bli en utmaning för min kropp. Själva mindfullnesdelen av passet kommer jag nog inte att ha något problem med att komma igång med. Men i kombination med min superstela kropp kommer det bli en utmaning att behålla fokus i nuet när muskulaturen börjar skaka av övningarna. Även om det är en nybörjarkurs så är jag lite skraj. Jag kan knappt sitta på ett plant golv utan att ramla på rygg. Vi får helt enkelt se vad det handlar om, det kommer kanske inte alls bli som jag förväntar mig. Spännande.

Beach 2011
Men jag kan tänka mig att till sommaren kommer jag att ha beach 2011 kropp som heter duga. Jag har inte sedan 15 års åldern varit så fit i min kropp som nu. Jag har kört två pass på gymmet och det har känns riktigt rolig. Och jag har inga ambitioner att utöka passen till mer än en till två pass per vecka. Två spinningpass och ett yoga pass utöver det blir perfekt. Jag skall kunna spela banjo på varenda sena på kroppen.

LCHF och träning.
Det är helt fenomenal kombination att få en ultimat kropp på detta bränsle.  Jag började på stadiga 73 kilo innan LCHF och gick ner långsamt under 8 månader till 61 kilo. Jag minns för många år sedan när jag vägde 83 kilo och var insnöad på 4-5 pass styrketräning i veckan. Jag var verkligen biffig, dock med en ansenlig massa fett på kroppen. Trött och slapp och orkeslös, men kunde bänka en ansenlig mängd kilon på stången. Nu är en funktionell och snygg kropp det primära. Man får se om det blir lättare i backarna på cykeln till sommaren. 11 kilo vikt är ju en hel del. Men jag kanske hinner samla på mig några gram muskler till sommaren som suddar ut skillnaden. Jag ser fortfarande ingen anledning till att köra på kolhydrater före under eller efter träning. Jag har ju ändå inte tänkt börja tävla så varför peta in en massa socker i venerna. Det har verkligen spritt sig som en löpeld med LCHF dieten under den senaste tiden. Det roliga är att smördoktorn doktor Dalqvist verkar få rätt varenda punkt hon blivit uthängd i tidningarna för. Men upprättelse lär hon nog inte få, man blir väl inte profet i sitt eget land som det heter.
Mera västerbottensost i venerna och mindre sockerkaka så slipper vi nog en hel del av de västerländska folksjukdomarna.

Bra träningsvecka och slut på semestern

8 dagar har gått på det nya träningsåret och fyra pass avklarade. Helt ok och i humant tempo har det gått. Jag brukar ha en tendens att ösa på från början till slut. Dvs alltid vara kräkfärdig efter träningen. Tre spinningpass, var av det första på 2 timmar vilket kändes som en riktigt skön start och på lördagen körde jag ett kortare gympass då jag koncentrerade mig på bröst och rygg. Brösten kändes ynkliga, ryggen lika så men roligare att träna. Jag körde även marklyft vilken är en höjdare då man tränar hela kroppen och kan köra relativt tunga vikter. Marklyft är en riktigt bra övning. Dock lite trist då man inte fokucerar så specifikt på en speciell muskel. Men det känns dagen efter.

Snömoddscykling har det blivit, dock inte i träningssyfte och över styret flög jag igår. Det är så otroligt mycket rundade djupa hål och nu i tövädret har det börjat mjukna så däcken skär ner i snön. Så det gäller att hålla i styret.

I morgon börjar kneget, det tar emot när man varit ledig i 17 dagar och mornarna smugit sig framåt nio och tio-snåret. Jag kommer att vara fruktansvärt trött i morgon. Det kommer att ta en vecka innan jag känner att 06.00 PIP är en vettig tid att ha väckarklockan på.

Träning 2011

Nu när det ser ut att bli konstruktionsarbete på kontoret fram till hösten med en ”kort göra klart respunkter på en liten stations resa” nu i början av januari så hade jag tänkt lägga in tre spinningpass i veckan samt lite gymträning. Men det där med gymträning får stå lite vid sidan om, jag är inte så förtjust i att lyfta skrot som jag var för några år sedan. Dock tycker jag att jag försvunnit kroppsligt sedan jag övergått till LCHF då nästan all fett brunnit upp på mig. Så nu jag känner jag att skulle vilja bygga på med lite muskelmassa där fettet satt förut. Eftersom jag är rätt så deffad nu så syns musklerna på kroppen rätt tydligt. Det är rätt snyggt med väldefinierade muskler. Sen kan man ju prata om det är något som främjar psyket eller inte att vara kroppsfixerad. Men det känns sunt i alla fall, muskelbiten, inte osäkerheten om kroppen, vilket jag tror att muskelfanatism är i grunden.

I vart fall så körde jag ett spinningpass i söndags, vätternpasset på två timmar. Det kändes rätt tungt och det var inte konstigt då jag inte rört ett finger på flera månader med någon spritt pass under de senaste månaderna. Men nu så är jag igång igen och räknar med att köra igen på tisdag.

Den 17 januari börjar yogapassen med mindfulness, missar dock det första passet men sen är det tänkt att det jag och Malin skall köra detta på måndagar. Blir spännande och se vad det kan tillföra ens psykiska och fysiska välmående. Jag går in i detta helt förbehållslöst och hoppas att jag om några år kan krypa in i rövhålet och försvinna när det blåser snävt runt en.

Ja vi får se vad året har att erbjuda i träningsväg. Ett motta är i alla fall att det skall vara roligt annars kan jag lika gärna skita i det.

Pulshöjare och kriminell spinningmusik

Träningscykel utomhus är nu ingen större höjdare.

Det blev en pulshöjare i ordets bemärkelse ikväll, har nu kommit i gång lite smått med spinningpassen och ikväll var det dags för det fjärde passet. Maxpulsen fick korrigeras uppåt, nu ligger jag på 209 slag i minuten. Snacka om att standardformlerna för att räkna fram sin egen maxpuls inte fungerar på mig.

Det var en ny kille på spinningpasset ikväll. Och nått så överjävligt dålig musik, SM i diskant, och öronen ringde efteråt, klassik hårdrock är grymt bra men inte i en spinningsal har jag märkt.

 

Lera och backträning på södra berget

Jag går verkligen inte ut för att köra backträning och jag har ingen backträning i fokus när jag åker iväg mot södra berget. Men det är dömt att misslyckas att hitta plana vägar om man cyklar på södra berget. Jisses, vad backar det blir, upp och ner och i stort sett aldrig plan väg. Men det är kul det med, och flåset, det skall ju ha sitt!

Lerigt avslut, jävla skogsmaskiner till och riva upp sörja. Jag tog en sväng förbi Sidsjön på väg hemåt, och körde cykeln rakt ner i plurret inklusive mig själv. Så årets första ”bad” kan man säga, även om man inte kan påstå att jag plaskade runt som någon plaskgroda precis.

I morgon lovas det uppehåll, jävligt kyliga 13 grader men då tror jag jag grenslar landsvägsracen och jagar hastighet igen, det blir även roligt att se om träningen med MTB:n har gjort någon skillnad.

Små men avgörande upptäckter

Det har blivit tre dagar i rad nu med skogscykling. Det är för jävla roligt. Idag tog jag mig dock vatten över huvudet och körde på en stig som jag fick gå 70% av sträckan. Sten och rötter överallt. Men jag kom även över rädslan att sitta fast i pedalerna. Blicken långt fram och inte fega när det blir svåra hinder. Visserligen går det sakta men jag åker inte i baken för varje större sten eller rot. Nerför är det roligt, det finns en väg från norra berget i Sundsvall som är som en berg och dalbana. Helt sjukt roligt att åka på såna stigar, detta är sann livsglädje. Landsvägscykling är minst lika roligt men fördelen med MTB är att du inte jagar mil eller hastighet, man känner sig mera koncentrerad och fokuserad i nuet. En slags motionsmeditation. Jag kan tänka mig att samma känsla uppstår och kanske i än större omfattning om man är barfotalöpare. Det går inte att sätta ner foten var som helst och därför bör du ha tankarna på samma våglängd som dina fötter. Detta är något som passar mig ypperligt då mina tankar har en tendens att irra iväg långt bort om horisonten, gärna sökandes efter mörka moln. Den stressen är skönt att koppla bort. Nästan som meditation.

Cyklig, Cykligare, Cykligast, men jävligt svettig

Fläsk-slangs-hjuling VS Smalhjuling

Giant Anthem X4

Jag kan inte förstå att jag missat något så roligt som att cykla på en MTB. Idag hämtade jag ut en ny cykel till mitt stall. En Giant Anthem X4 i version small och vit som en ängel. Det var en plåga att vara kvar på jobbet idag skall jag säga. Man blir aldrig vuxen.

Det var lite jox att få till dämpningen bak på cykeln innan jag fattade hur man skulle göra. Som vanligt läser man inte instruktionerna. Det fanns till och med en film på den medföljande cd skivan som visade hur man skall göra. Men är huvudet dumt får den samme lida.

Det blev en och en halv timmes röjj i närheten här var jag bor, bred grusväg, smalare bra stig, sten och rötter på smal stig, och jävligt smal stig samt jävligt smal och krokig stig med sten i uppförsbacke. Allt för att få prova hur svårt det är. Och till min stora förvåning är det väldigt väldigt lätt att ta sig fram. Men även väldigt väldigt lätt att ramla, jag for i backen 5 gånger. Sen började jag bli feg och kopplade loss klossarna när jag kom till svåra partier. Skall man köra i riktigt svår och teknisk träng känns det nästan bättre med vanliga plattformspedaler. Jag slog mig inte så hårt men det kan nog gå riktigt åt helvete i hög fart kan jag tänka.

Och cykeln kändes väldigt gedigen och lättcyklad, dock på ett annat sätt än en landsvägscykel. Det är en cykel för 20 tusen men ändå den enklaste av Giants fulldämpade MTB:s. Så komponenterna är därefter, dock kändes allt bra, men och andra sidan har jag inget att jämföra med heller.

Men vilken grej, nu kan jag cykla med smalhjulingen när det är fint väder ute, och med fläskslangshojjen i alla andra väder. De går inte att jämföra varken cyklarna eller cyklingen mellan landsväg och MTB dem kompletterar varandra istället.

På det säger vi helt enkelt, Yes!

Sjukgymnasten

Igår tog jag mig äntligen till sjukgymnasten för ett koll på mitt knä. Jag är liksom sådan, drar på det tills jag ligger i graven. Och det har inte med läkarskräck att göra. Jag tror det har med mitt norrländska arv att göra, så med andra ord, hänger inte huvudet löst på en sena så bör man inte störa doktorn allt för mycket.

Sen är och har jag knappt varit sjuk eller skadedrabbad så jag vet knappt hur man går till vårdcentralen. Och bra är väl det. Hur störd man är i huvudet är en annan sak, men det ordar vi inte mera om

Och sjukgymnasten var sjukt trevlig och förtroendeingivande och verkade kunna sin sak. Nu har jag ju bara 30 minuters erfarenhet av sjukgymnaster men jag fick direkt förtroende för denne man, stället heter Atlas sjukgymnastik och idrottskadeklinik.

Mina egna diagnoser var helt rätt. Jag har ett kortare vänsterben som påverkar dragningskraften från jorden med 1,5 cm mindre ben. Vidare kunde han konstatera att det längre benet har allt för strama/korta muskler som måste töjjas ut. Det var faktiskt allt, men det var skönt att få det undersökt och bekräftat av någon som kan sin sak.

Han visade några övningar som jag skall köra noga i två veckors tid och sedan endast när jag tränat. Så slutet gott allting gott.

God kväll!

Nu jävlar skall jag cykla innan permafrosten kommer

Jag är på gång igen, tisdag 6 mil i högt tempo, idag backträning i 50 minuter i så högt tempo jag orkade. Det var tungt, helvetes tungt, tyngre än när jag började i våras. Men så är det ibland, och allra helst när det var 4:de träningen på en och en halv månad. Men nu skall benen plågas ta mig fan. Och knäet skulle bara våga jävlas, för nu är jag förbannat……. glad att fått börja cykla igen. Jag skall även återuppta cyklingen till jobbet, för att sova på lagret blir svårt eftersom vi inget har

Nu skall jag dunka musik och rulla tummarna!

Klart slut!

Intervallträning på cykel och bastu

Dagens Cykelpass

Det känns skönt på något sätt att Vätternrundan är över. Visserligen snart en månad sedan men eftersom knäet och muskulaturen är lite ”sne” på mig så är det ju först denna vecka jag fått köra på igen som tidigare. Före Vätternrundan var allt så fokuserat vid att skaffa mil i benen. Och som ovan cyklist var det nog inte så dumt eftersom 30 mil inte är en så kort bit. Men tidvis så vill man bara ut och blåsa skallen av sig som idag på 2,5 mil. 1.2 mil uppvärming och resterande intervaller om 20 och 30 sekunder med 20 sekunder till 1 minuts vila mellan. Sista 4 kilometerna blåste jag på så mycket jag orkade. Och trots att jag tyckte det gick mycket jobbigare än tidigare så lossnade det på slutet. Ett skönt pass helt enkelt.

Människor som inte tycker om bastu har inte provat en riktig vedbastu.

Dagens två bastupass

Och man kan även tala om bastuintervaller. Men vad gör man inte när man är hemma i bastuns mecka Tornedalen. Sist jag badade bastu var i slutet av April på sista spinningpasset. Sedan blev det utomhuscykling för hela slanten. Nu har jag varit hemma på Seskarö i 7 dagar och 6 bastubad har det blivit. Vanlig elbastu och skön vedbastu ute i stugan. Det är så jävla skönt. Spelar ingen roll om det är -30 eller +30 utomhus. Ett bastubad passar alltid bra. I morgon måste jag gå handla en påse med apelsiner. Rejäla och saftiga bastuapelsiner. Inte LCHF men en bra bastu kräver sin apelsin så är det bara.