Likheten slår mig plötsligt med den aktuella debatten om mättat fett är livsfarligt eller inte. När dietister och Livsmedelsverket gång på gång bankar skallen i väggen envist håller fast vid lågfettkost och varningar för mättde fetter när det i själva verket visar sig att mängder av människor plötsligt börjar självbehandla sig själva med kostråd som går tvärs emot etablissemanget och helt plötslig blir friska och slanka, likväl finns det inga bevis som talar för att mättat fett eller lågkolhydratrelaterad kost skulle vara så farligt som dom påpekar. Det kanske inte är deras fel från början, de liksom alla vi andra har blivit inlärda vad vi skall tro på. Att livsmedelsproducenter och läkemedelsföretag tjänar massor av pengar på våra folksjukdommar som ofta är direkt relaterat till dessa vansinniga kostråd blir man till slut förbannad. Det värsta i hela denna smet är att det ligger så mycket prestige i dessa felaktiga kostråd som varat i decennier och vem av dessa vill stå först i ledet och ödmjukt säga att jag hade fel. Vad har då veterinärer med det här att göra?
Veterinärer som kostrådgivare?
Veterinärer är en yrkesgrupp som jag själv ser upp till, det är en yrkesgrupp som vi skall rådgöra med när våra djur mår dåligt eller är sjuka. Men hur skall vi ställa oss till om dessa skall få ge kostråd till våra djur?
Bakomliggande orsak till veterinärbesök
Vår hund tindra har sedan hon varit lite haft problem med svamp i öronen, lättare eller svårare klåda på kroppen och detta återkommer under året periodvis. Helt oberoende av säsong. Vi har fått hjälp med veterinärvård och klarat ur problemen med bra rådgivning. Mestadels har vi rengjort på egen hand vilket oftast har varit tillräckligt. I höst provade jag att gå över till lågkolhydratkost och blev fullständigt överraskad över vilka fysiska och psykiska fördelaktiga förändringar detta medförde och tanken slog mig genast. Hunden, vår älskade hund kanske skulle må bättre av att äta BARF (Biologiskt anpassad rå föda).
Och resultatet väntade inte på sig, tindra blev både piggare och gladare, hon blev både bättre och slapp klådan nästan omgående. Tvärr var jag lite snabb för att ropa hej i båten och vi landade tyvärr pladaskt efter 2,5 månader med BARF:en. Öronen blev sämre igen, precis som förr. Och jag blev lite missnöjd. Vi bestämde nu att vi skall reda ut detta med en veterinär. Helt enkelt se vad vi kan göra. Jag köpte hela grejjen och blodprover och örondroppar och allergitester har gjorts. Vi har fått professionellt bemötande och det känns bra att besöka veterinären dock med undandtag för kostnaden, men det får man helt enkelt ta.
Allergifoder
Idag var det återbesök hos veterinären, öronen har blivit bättre av läkemedlen vilket vi inte tvekade på. Vi går även på allergifoder, torrfoder som har hydralyserande protein. Dvs protein som är uppspjälkad och sammansatt föra att lura kroppen utifall hon är allergisk mot någon proteinkälla. Även om jag inte gillar torrfoder så är det inget vi protesterar mot, även om jag inte är helt förtjust i saken. Jag litar helt enkelt på veterinären. Vi provar detta i 12 veckor sedan kan vi lägga in annan mat för att utesluta foderallergi.
Med anledning till att jag tänker återgå till BARF så rådfrågade jag om hur vi gör efter denna 12 veckorsperiod så slänger veterinären med ett ursäktande att BARF är överskattat och faktiskt ett av de sämsta fodren man kan ge. Hon påperkar att matsmältningssystemet har blivit annorlunda och ”känsligare” hos hundar än deras vilda släktingar.
Jag bara häpnade, visste nästan inte vad jag skulle säga men jag kunde inte hålla käft och påpekade om evolutionen inte förändrar hundens inre matsmältningsmekanismer nämvärt på vår livstid eller på 10000 år eller 100 000 år för den delen heller. Det finns dessutom inte en enda vetenskaplig studie som bevisar detta.
De är fortfarande ytterst lika. Även bland BARF:are finns åtskilliga fall där hunden blivit bättre och ibland helt symptomfri bara på grund av att man överget det sönderprocessade torrfodret.
Vi kanske inte löser Tindras öronproblem med BARF, men att uttala sig så kategoriskt gjorde mig bestört och tappade helt tilltron till åtminstone denna veterinär.
Därför känner jag en stor likhet till dagens kostdebatt och varför veterinärer skall förbli veterinärer och inte kostrådgivare då det verkar att även dom är uppköpta av fodertillverkarna. Deras lokaler är ju fullständigt belamrade med reklam Det är en privat verksamhet som gör allt för att tjäna pengar så även på fodret.
Nu hoppas jag på de sista allergitesterna som skall visa på om hon är överkänslig på något luftburet, kvalster eller damm eller liknande. Därefter litar jag på deras medicinska utlådanden men alldrig mer i kostrelaterade frågor. Jag hoppas verkligen inte att flertalet av veterinärerna tänker på samma sätt men jag är orolig att det är ett inbyggd systemfel i deras utbildning. Sannolikt sponsrad av fodertillverkarna.
Nu är det inte sagt att jag vet allt om hundens näringslära men jag skall läsa på i framtiden.
Trevlig helg!
