Den lilla svalan har ingen talan…….

Hittade denna på Schlaug.se, lysande text.

Veterinärer som kostrådgivare?

Likheten slår mig plötsligt med den aktuella debatten om mättat fett är livsfarligt eller inte. När dietister och Livsmedelsverket gång på gång bankar skallen i väggen envist håller fast vid lågfettkost och varningar för mättde fetter när det i själva verket visar sig att mängder av människor plötsligt börjar självbehandla sig själva med kostråd som går tvärs emot etablissemanget och helt plötslig blir friska och slanka, likväl finns det inga bevis som talar för att mättat fett eller lågkolhydratrelaterad kost skulle vara så farligt som dom påpekar. Det kanske inte är deras fel från början, de liksom alla vi andra har blivit inlärda vad vi skall tro på. Att livsmedelsproducenter och läkemedelsföretag tjänar massor av pengar på våra folksjukdommar som ofta är direkt relaterat till dessa vansinniga kostråd blir man till slut förbannad. Det värsta i hela denna smet är att det ligger så mycket prestige i dessa felaktiga kostråd som varat i decennier och vem av dessa vill stå först i ledet och ödmjukt säga att jag hade fel. Vad har då veterinärer med det här att göra?

Veterinärer som kostrådgivare?
Veterinärer är en yrkesgrupp som jag själv ser upp till, det är en yrkesgrupp som vi skall rådgöra med när våra djur mår dåligt eller är sjuka. Men hur skall vi ställa oss till om dessa skall få ge kostråd till våra djur?

Bakomliggande orsak till veterinärbesök
Vår hund tindra har sedan hon varit lite haft problem med svamp i öronen, lättare eller svårare klåda på kroppen och detta återkommer under året periodvis. Helt oberoende av säsong. Vi har fått hjälp med veterinärvård och klarat ur problemen med bra rådgivning. Mestadels har vi rengjort på egen hand vilket oftast har varit tillräckligt. I höst provade jag att gå över till lågkolhydratkost och blev fullständigt överraskad över vilka fysiska och psykiska fördelaktiga förändringar detta medförde och tanken slog mig genast. Hunden, vår älskade hund kanske skulle må bättre av att äta BARF (Biologiskt anpassad rå föda).

Och resultatet väntade inte på sig, tindra blev både piggare och gladare, hon blev både bättre och slapp klådan nästan omgående. Tvärr var jag lite snabb för att ropa hej i båten och vi landade tyvärr pladaskt efter 2,5 månader med BARF:en. Öronen blev sämre igen, precis som förr. Och jag blev lite missnöjd. Vi bestämde nu att vi skall reda ut detta med en veterinär. Helt enkelt se vad vi kan göra. Jag köpte hela grejjen och blodprover och örondroppar och allergitester har gjorts. Vi har fått professionellt bemötande och det känns bra att besöka veterinären dock med undandtag för kostnaden, men det får man helt enkelt ta.

Allergifoder
Idag var det återbesök hos veterinären, öronen har blivit bättre av läkemedlen vilket vi inte tvekade på. Vi går även på allergifoder, torrfoder som har hydralyserande protein. Dvs protein som är uppspjälkad och sammansatt föra att lura kroppen utifall hon är allergisk mot någon proteinkälla. Även om jag inte gillar torrfoder så är det inget vi protesterar mot, även om jag inte är helt förtjust i saken. Jag litar helt enkelt på veterinären. Vi provar detta i 12 veckor sedan kan vi lägga in annan mat för att utesluta foderallergi.

Med anledning till att jag tänker återgå till BARF så rådfrågade jag om hur vi gör efter denna 12 veckorsperiod så slänger veterinären med ett ursäktande att BARF är överskattat och faktiskt ett av de sämsta fodren man kan ge. Hon påperkar att matsmältningssystemet har blivit annorlunda och ”känsligare” hos hundar än deras vilda släktingar.

Jag bara häpnade, visste nästan inte vad jag skulle säga men jag kunde inte hålla käft och påpekade om evolutionen inte förändrar hundens inre matsmältningsmekanismer nämvärt på vår livstid eller på 10000 år eller 100 000 år för den delen heller.  Det finns dessutom inte en enda vetenskaplig studie som bevisar detta.

De är fortfarande ytterst lika. Även bland BARF:are finns åtskilliga fall där hunden blivit bättre och ibland helt symptomfri bara på grund av att man överget det sönderprocessade torrfodret.

Vi kanske inte löser Tindras öronproblem med BARF, men att uttala sig så kategoriskt gjorde mig bestört och tappade helt tilltron till åtminstone denna veterinär.

Därför känner jag en stor likhet till dagens kostdebatt och varför veterinärer skall förbli veterinärer och inte kostrådgivare då det verkar att även dom är uppköpta av fodertillverkarna. Deras lokaler är ju fullständigt belamrade med reklam Det är en privat verksamhet som gör allt för att tjäna pengar så även på fodret.

Nu hoppas jag på de sista allergitesterna som skall visa på om hon är överkänslig på något luftburet, kvalster eller damm eller liknande. Därefter litar jag på deras medicinska utlådanden men alldrig mer i kostrelaterade frågor. Jag hoppas verkligen inte att flertalet av veterinärerna tänker på samma sätt men jag är orolig att det är ett inbyggd systemfel i deras utbildning. Sannolikt sponsrad av fodertillverkarna.

Nu är det inte sagt att jag vet allt om hundens näringslära men jag skall läsa på i framtiden.

Trevlig helg!

Kärnkraftsförespråkare

I NSD finns en artikel om att Sven-Erik Bucht önskar att Finland skall bygga sitt nya kärnkraftverk i Simo några få mil från min hembygd Seskarö (Haparanda). Ett modernt och övervakat kärnkraftverk ställer sällan till problem. Men om det händer? Vad gör man då. Då är den fritt brusande Torneälven inte mycket värd. Inte Kalixälven och förmodligen så är jag inte kunna plocka svamp i Sundsvall heller inom 100 år. Inte ännu i dessa dagar vet vi vad vi skall göra med avfallet på ett säkert sätt.

Det är som att utrusta en gammal 240 med gengasdrivning bara för att någon tror att det blir billigare att köra. Men det lär det inte bli, det finns inget som helst önskemål av kraftleverantörerna att eftersänka energi. Ett kärnkraftverk är någon överjävlig dyr investering. Sen fungerar energimarknaden inte på det sätt gemene man önskar tro. Sverige har massor av skitbillig energi i vattenkraften men det har ingen som helst betydelse för det är alltid det energislag som är dyrast som sätter priset på marknaden. Med andra ord, om vi måste utnyttja gasturbiner vid riktigt kalla dagar så kommer all energiproducerad kraft att kosta lika mycket som energireserven. Man köper inte billig vattenkraft och dyr kolkraft. Utan alla kraft kostar lika mycket. Dessutom är energimarknaden global och inte svensk, är det höga priser i Europa så kostar svensk vattenkraft lika mycket som energin i Europa.

Så även om Sven Erik Bucht känns som en frisk fläkt som vurmar för tornedalen och Norrbottens bästa vilket är en bra egenskap för oss i norra delen av Sverige så ser jag bara honom i detta fall som en bakåtsträvare med tillväxtmani utan några som helst visioner för kommande generationer, precis som de allra flesta betongsossar. Det finns alternativa energislag och den bästa energiförsörjningen är förmodligen inte upptäckt än.

Varghatet

Det är mycket hat om vargen, hat baserat och taget ur luften för de allra flesta. Vissa har fått boskap skadat eller rent utav massakrerat av vargar. Är det något som hör till eller kanske vi måste förändra något i vår värld för att få plats för vargen. Vargen kommer att vara farlig så länge vuxna människor lär sina barn att så är fallet. Om vi så önskar kan vi förbanna och demonisera igelkotten. Tids nog kommer alla att vara rädd för igelkottar.

Hur har det kunnat bli så här? Vargen är rädd för människor. Det är därför man i många länder under hundratals år låtit småbarn vakta får. Det är därför några av mina vänner från andra länder skrattar åt den svenska debatten – varg uppfattas i till exempel Rumänien mer som vi uppfattar skatan, den är tjuvaktig, men inte farlig. I Rumänien finns 2- 5000 vargar.

Mer av detta kan du läsa av Birger Schlaug som skrivit en läsvärd krönika här

Orangutangfadder

 

Det kom ett brev från WWF och önskade att jag skulle öka min månadsbetalning som orangutangfadder. Nu är det givetvis ingen specifik orangutang om någon trodde det utan mer ett stöd för att hjälpa arten att överleva. Det är ju trots allt så att vi människor inte är speciellt sympatiska mot våra djur, i vart fall så länge vi ser ekonomisk vinning i att utrota den biologiska mångfalden. Merparten av oss gör det givetvis indirekt utan att egentligen tänka oss för när vi exempel köper produkter som direkt är involverade i skövling av orangutangens habitat. Än tydligare blir det när vi vill rädda korallrev och hav, regnskogar och floder på andra sidan havet men dyngar ner östersjön eller vill utrota vargen runt stugknuten. Då anser jag att man inte har förstått spelreglerna på moder jord.

I vart fall så blev det en 50 lapp till i månaden. Så nu lämnar jag 150 kr i månaden och tänker som så att jag faktiskt kunde bidra med mera. Men dom sänder nog ett till brev så småningom. Hoppas det är en bra organisation så det inte fungerar som för hem och skola kampanjen där ungarna blev aporna och konsulterna som skötte det blev rika på människans välvilja.

Det här med att stödja något ekonomiskt är ofta även ett sätt att ta ställning till att inte göra mer, att kunna fortsätta grisa på med gott samvete. Värden är inte alltid lätt att styra och framförallt inte ur en individs perspektiv.

Bli fadder du med, det känns i alla fall bättre än att inte göra någonting alls. Du kan blir tigerfadder eller östersjöfadder eller någon annan djurart du önskar stödja. WWF-fadder kan du bli här.

Bilderna är lånade från WWF-sida.

Islandshäst

Islandshästen Pyttur

Tänk vilken dag det kan bli när man får rida på en av jordens ståtligaste djur. Det var min andra gång i år och i livet som jag satt på en hästrygg. Jag är lika hänförd nu som för första gången. Jag fick gräsklipparen denna gång med, men denna gång kunde jag kontrollera hästen lite bättre så han fick inte äta så många gånger denna ridtur. Vi var på en två timmars skogsridtur i och runt Galtström. Helvete i min lilla låda var roligt.

Hund, allergier och spannmål

Det är ju inget nytt att våra husdjur nuförtiden lider av västerländska folksjukdomar. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på hur vi matar våra hundar. Jag tänkte vänta innan jag ger något uttalande om våran BARF diet för vår hund men jag kan inte hålla mig. Vi har utfodrat fisen med denna diet i ca 2 månader och problemen med öronen hennes har avtagit i långsam takt. Hudproblemen har försvunnit . Men eftersom hon har varit bra under längre perioder förr så ville jag inte ta ut segern i förskott.

Två veckor med spannmål:

Men när vi åkte till Egypten i två veckor så fick hon BRAVOS, färskfoder, ca 50% kött, vom blandat med 50% spannmål bara för att inte krångla till det för svärföräldrarna. Torrfoder är banlyst. När vi kom hem så så var öronen påväg att gegga igen med tillhörande lukt. Flera ytliga sår runt ansiktet precis som hon brukade få före omläggningen av maten.

Hörru husse nu är det någon älg som tappat skon igen.

Tillbaka till BARF

Nu har hon ätit BARF, (Biologisk anpassad rå föda) den senaste veckan. Och hudproblemen är puts väck, och öronen börjar bli bättre igen. Och vilken glad aptit hon har på rått kött och ben. Husse har även börjat köpa ytterligare kompleteringsmat från köttdisken på affären, allt för att hon skall få så varierad och bra kost som möjligt.

Julgris

Fast ibland blir det lite för mycket av det goda. Fisen visade sig inte från sin bästa sida när hon idag stal skinka ala 1 kg från matbordet och slaskade i sig mer än hälften innan det blev bannor från matte. Luktar det gott så luktar det gott.

Utlåtande om BARF eller LC för huden.

Nu har vi barfat fisen i snart 10 dagar. Och herre jävlar, vilket krutpaket hon blivit. Sann livsglädje och yrhöna så som en Flatcoated retriever skall vara.

Jag hade inte väntat mig så snabb förändring av hennes beteende, eller skall jag vara ärlig så hade jag inga förhoppningar om beteendeförändringar eftersom vi alltid tyckt hon verkat glad förutom under skendräktigheten då hon blir deppig. Men det är som att hon alldrig har sett gräs förr, alldrig gått på en promenad, alldrig sett mat förr. Hon hoppar ju nästan på alla fyra.

Däremot hyser jag fortfarande förhoppningar på att hennes öronproblem och övriga hudproblem skall minska eller försvinna. Men det är nog för tidigt att se än. Hennes hudbekymmer är så pass milda att vi slipper springa hos vetrinären så jag har goda förhoppningar att det skall ge resultat på längre sikt.

Vi utfodrar henne på en tiodagarsdiet som ser ut ungefär så här. Köttet består av rent kött och rått ben hela eller malda.

Dag 1: Kyckling & Vom
Dag 2: Kyckling och Vom
Dag 3: Nötkött & Gönsaker + Olivolja
Dag 4: Lamm & Vom
Dag 5: Lamm & Ägg + Olivolja
Dag 6: Nötkött & Vom
Dag 7: Kalkon & Hjärta+Grönsaker +Olivolja
Dag 8: Kalkon & Hjärta
Dag 9: Nötkkött & Ägg + Grönsaker
Dag 10: Fasta med ett ben

(Grönsaker består av broccoli, blomkol, frukt eller liknande som vi har hemma vid tillfället. Kokt eller malet till en gröt. Olja, 1-2 msk, äggen serveras kokta)

Inköp av lever i butik eller annan inälvsmat görs när man hittar något billigt. Sedan slinker det ner lite griskött med ben när man handlat mycket sådan.

Vi vet inte om vi gör allting rätt men det visar sig om hon mår bra och päls och käft samt avföring är ok. Kan upplysa om att hon skiter små kompakta harbajsar som väger nada. På torrfoder sket hon elefanthögar och emmellanåt löst. Rätt likt erfarenheten av LCHF. Med rätt näring så tar kroppen upp allt.

Och ni som inte vet så är det helt okay att ge hunden rå mat från fågel, gris, fisk. Däremot tillagade dito kan vara livsfarligt för hunden att äta då strukturen på benet är helt annat och kan sätta sig i hals, mage eller tarmar. Men som rå form är det mjukt och lösligt i magen.

Ögonblick av livslycka!

Lite övning innan skogsturen

Det heter att man ibland upplever mer på ett ögonblick än under en hel livstid.

Efter att jag länge tvekat fick jag i år uppleva en sådant ögonblick!
Jag har alltid tyckt om hästar, men på avstånd, jag klappade en häst på mulen för första gången i mitt liv för en månad sedan. Jag har alltid haft en osund respekt eller rent utav rädsla för att gå nära hästar. Jag vet inte varför.

- För två veckor sedan red jag islandshäst för första gången i mitt liv. Och jag kände ingen som helst rädsla, däremot en sund respekt. Jag kan inte minnas mig något jag gjort i livet som kan jämföras vid just denna känsla.

- När hästen frustar känns det som en skön känsla ända in i magen. Och krafterna den besitter strålar sig ända ut i fingrarna där man sitter i all sin enkelhet och tror sig ha någon sorts kontroll över ekipaget.

Malin sa att jag log under hela timmen jag red. Vi red ut i skogen ute i Galtström utanför Sundsvall, först ägaren till hästarna sedan jag och efter kom Malin. Tryggt inramad mellan två som ridit förr. Vi töltade och emellanåt travade vi och två gånger provade vi på att galoppera. Och jisses vad jag hoppade i sadeln, och lyckan steg i takt med skumpandet.

Att följa magkänslan är det få som behärskar.

En sådan här händelse i ens liv ger i bland en sorts ånger. Att jag inte provat förr. Hela ens uppväxt har ju präglats av sociala strukturer där pojkar är pojkar och flickor är flickor. Och när man i vuxen ålder inser hur roligt man kunde haft i stallet ensam med massor av snygga tjejer och härliga ridturer. För mig var hästar havremopeder, punkt slut. Och massor av sådana här händelser och aha-upplevelser upplever jag ofta när man går utanför ramarna.  Men det är väl så att vissa dör nyfikna, andra upptäcker det sent och några har det naturligt från barnsben. Att utforska och gå utanför ramarna. Jag är i vart fall lycklig att jag tillhör mittenkategorin.

Min häst var en riktig gräsklippare, då jag tidvis hade fullt sjå att hålla den i tyglarna att inte äta.

Jag skulle vilja fortsätta rida men jag har inte riktigt råd med att bli såld på ett till penningtörstande intresse. Så med all respekt för lycka så väntar jag till nästa sommar, då skall jag rida lite mer så jag får så pass mycket ridvana att vi kan delta på några dagars vildmarkstur på hästrygg någonstans i Sverige eller varför inte på Island

Jag längtar redan. Såld på ett ögonblick!

BARF

BARF är naturlig mat

Nu är det beställt, Nötkött, viltkött, kyckling, kalkon, hjärta, kycklinghalsar, vom och riktiga djurben i en omfatting av 100 Kg.

Idag tjuvstartade vi med en bit av våra revben som vi själva skulle laga till. Det märks att hon älskar rått kött och ben. Och det som känns allra bäst är att jag vet att vår hund får det hon behöver. Hundar behöver inte äta något som helst annat än kött och ben, vissa ger grönsaker, vitaminer och oljor som komplement. Det är helt ok men får dom en varierad köttkost med ben så är det inte nödvändigt. Det blir lite testande nu i början hur vi skall lägga upp fördelningen och hur stora mängder hon behöver. När jag själv insåg vilken förändring kosten hade för mig kändes det väldigt fel att ge våran hund torrfoder. Så nu kör husse LCHF och hunden BARF. Två förkortningar men med en kost uråldrig och som våra gener anpassar sig för allt för att vi skall kunna pressentera och utnyttja vår hjärna och kroppar på bästa sätt. Så vad säger man?

Välkommmen i klubben och förlåt fisen att husse inte fattade att du inte är gjord för skitmat förrän nu.