Tänk om vi skulle vara lika smarta som Danskarna

Tänk om svenska politiker skulle släppa rädslan och våga satsa på cyklisterna som man gör i Köpenhamn. Jag vill ju inte påstå att Sundsvall är i samma behov som Stockholm eller Köpenhamn. Men en bra steg på vägen är att i denna redan värdelösa stadsplanlösning börja planera för ett mera cykelvänlig stad. Att Stockholm med sina 4-8% cykelpendlande mot Köpenhamns 25-29% visar hur ingrodda och trångsynta våra makthavare är. Förmodligen för att de har råd med en fläskig BMW och aldrig sätter sig på cykelsadeln. Det behöver inte bli en konflikt mellan bil och cykel utan se bara på våra smarta Danskarna, åtminstone i denna fråga

Kan du stava till cykel

By Aaron Kuehn

Skulle kunna tänka mig den som T-shirt tryck.

Ibland räcker det med en bok

Jag önskade det skulle bli sommar, men tomten kom bara med mera snö och kyla. Köpte en bok om cykelstigar i Sverige. Mest för att få något att bläddra i. Skall ta vara på några vägval i jämtland, härjedalen och dalarna då det inte är allt för långt till dessa län från Sundsvall. Med en ryggsäck på rukken och en gepsi på styret så skall det upptäckas i sommar. Men å andra sidan så säger man så mycket på vintern och när sommaren sedan kommer så visade det sig att tiden inte riktigt räckte till. Men drömma, det kan man alltid göra.

På tal om gepsi. En annan sak jag längtar till att prova på är Geocahching, eftersom jag tänkte köpa en handburen GPS med friluftskartan till våren så har jag hamnat på en massa sidor om geocahcing. Det verkar alldeles underbart roligt om man har lite upptäckarglädje kvar i kroppen. En Garmin Oregon 450 hade jag tänkt mig borde vara ett ypperligt köp. Har noll koll på gps:er men den verkar fylla mitt ändamål. Och för er som inte vet vad geochacing är så är det en sorts skattjakt med GPS istället för skattkarta.

Med en bra Gepsi så slipper man allt för mycket kartmaterial.

Pulshöjare och kriminell spinningmusik

Träningscykel utomhus är nu ingen större höjdare.

Det blev en pulshöjare i ordets bemärkelse ikväll, har nu kommit i gång lite smått med spinningpassen och ikväll var det dags för det fjärde passet. Maxpulsen fick korrigeras uppåt, nu ligger jag på 209 slag i minuten. Snacka om att standardformlerna för att räkna fram sin egen maxpuls inte fungerar på mig.

Det var en ny kille på spinningpasset ikväll. Och nått så överjävligt dålig musik, SM i diskant, och öronen ringde efteråt, klassik hårdrock är grymt bra men inte i en spinningsal har jag märkt.

 

Hövding Cykelhjälm kan det vara något?

Svensk krockkudde för cyklister.

Ny cykelhjälm utan att det är en hjälm. Jag tror inte att marknaden blir så stor för människor med huvudticks i alla fall.
3000 spänn för en uppblåsning. Med min statistik på vurpor så får jag söka mig ett nytt jobb. Men för all del, en jäkligt kul uppfinning. Läs mera här

Rörigt i förrådet

Jag måste säga att jag inte skulle bo en sekund till i vår bostadsrätt om jag inte hade mitt personliga förråd.  4 cyklar, en moped, en cykelkärra, bränsledunkar, verktyg, vinterdäck och diverse skit. Men eftersom det är avlångt förråd så är det nu kaos där inne. Cyklarna måste upp på väggen, helt enkelt. Såg denna på biltema.se

Kan det vara något, ett prov måste införskaffas. Det finns säkert en uppsjö av krokar som är till för annat än cykel man kan använda men för 59 spänn måste jag i alla fall prova.

Lera och backträning på södra berget

Jag går verkligen inte ut för att köra backträning och jag har ingen backträning i fokus när jag åker iväg mot södra berget. Men det är dömt att misslyckas att hitta plana vägar om man cyklar på södra berget. Jisses, vad backar det blir, upp och ner och i stort sett aldrig plan väg. Men det är kul det med, och flåset, det skall ju ha sitt!

Lerigt avslut, jävla skogsmaskiner till och riva upp sörja. Jag tog en sväng förbi Sidsjön på väg hemåt, och körde cykeln rakt ner i plurret inklusive mig själv. Så årets första ”bad” kan man säga, även om man inte kan påstå att jag plaskade runt som någon plaskgroda precis.

I morgon lovas det uppehåll, jävligt kyliga 13 grader men då tror jag jag grenslar landsvägsracen och jagar hastighet igen, det blir även roligt att se om träningen med MTB:n har gjort någon skillnad.

Tillbaka från Motala

Känns lite trist att man gör slut på hösten med jobb när man kan cykla hela augusti, september och MTB ännu i oktober. Men under den tidsperioden kommer jag att förlägga en hel del tid på Motala kraftverk. Provningar av utrustning, omkonstruktion av ställverk och drifttagningar av tre aggregat. Men nu har jag resten av veckan på mig att cykla och med tanke på väderleken blir det nog en hel del skogshjuling. Skall försöka få in ett pass med landsvägscykeln med. Varje dag när jag är borta längtar jag efter att få cykla. Cykling det är som en drog.

Små men avgörande upptäckter

Det har blivit tre dagar i rad nu med skogscykling. Det är för jävla roligt. Idag tog jag mig dock vatten över huvudet och körde på en stig som jag fick gå 70% av sträckan. Sten och rötter överallt. Men jag kom även över rädslan att sitta fast i pedalerna. Blicken långt fram och inte fega när det blir svåra hinder. Visserligen går det sakta men jag åker inte i baken för varje större sten eller rot. Nerför är det roligt, det finns en väg från norra berget i Sundsvall som är som en berg och dalbana. Helt sjukt roligt att åka på såna stigar, detta är sann livsglädje. Landsvägscykling är minst lika roligt men fördelen med MTB är att du inte jagar mil eller hastighet, man känner sig mera koncentrerad och fokuserad i nuet. En slags motionsmeditation. Jag kan tänka mig att samma känsla uppstår och kanske i än större omfattning om man är barfotalöpare. Det går inte att sätta ner foten var som helst och därför bör du ha tankarna på samma våglängd som dina fötter. Detta är något som passar mig ypperligt då mina tankar har en tendens att irra iväg långt bort om horisonten, gärna sökandes efter mörka moln. Den stressen är skönt att koppla bort. Nästan som meditation.

Cyklig, Cykligare, Cykligast, men jävligt svettig

Fläsk-slangs-hjuling VS Smalhjuling

Giant Anthem X4

Jag kan inte förstå att jag missat något så roligt som att cykla på en MTB. Idag hämtade jag ut en ny cykel till mitt stall. En Giant Anthem X4 i version small och vit som en ängel. Det var en plåga att vara kvar på jobbet idag skall jag säga. Man blir aldrig vuxen.

Det var lite jox att få till dämpningen bak på cykeln innan jag fattade hur man skulle göra. Som vanligt läser man inte instruktionerna. Det fanns till och med en film på den medföljande cd skivan som visade hur man skall göra. Men är huvudet dumt får den samme lida.

Det blev en och en halv timmes röjj i närheten här var jag bor, bred grusväg, smalare bra stig, sten och rötter på smal stig, och jävligt smal stig samt jävligt smal och krokig stig med sten i uppförsbacke. Allt för att få prova hur svårt det är. Och till min stora förvåning är det väldigt väldigt lätt att ta sig fram. Men även väldigt väldigt lätt att ramla, jag for i backen 5 gånger. Sen började jag bli feg och kopplade loss klossarna när jag kom till svåra partier. Skall man köra i riktigt svår och teknisk träng känns det nästan bättre med vanliga plattformspedaler. Jag slog mig inte så hårt men det kan nog gå riktigt åt helvete i hög fart kan jag tänka.

Och cykeln kändes väldigt gedigen och lättcyklad, dock på ett annat sätt än en landsvägscykel. Det är en cykel för 20 tusen men ändå den enklaste av Giants fulldämpade MTB:s. Så komponenterna är därefter, dock kändes allt bra, men och andra sidan har jag inget att jämföra med heller.

Men vilken grej, nu kan jag cykla med smalhjulingen när det är fint väder ute, och med fläskslangshojjen i alla andra väder. De går inte att jämföra varken cyklarna eller cyklingen mellan landsväg och MTB dem kompletterar varandra istället.

På det säger vi helt enkelt, Yes!